TJUGOANDRA
Lite över ett halvår kvar nu tills biljetterna släpps!



Ja, vart ska man egentligen börja någon stans? Allt är så stort och så mycket har hänt under denna resa, resor får man väl kanske säga? Eller ja, de beror på, för det har ju varit en väldig RESA <3
Allt vi har varit med om denna turné, har varit allt ifrån glädje, skratt, tårar, ilska, bråk glädjetårar, sorg, men framförallt LYCKA.
Allt som har hänt under turnen, och då pratar jag nog både för mig själv och HannaBlåbär <3, har aldrig hänt förut, det har känts som om vi har "hunnit ikapp" så mycket den här turnen, som vi har missat i Westlife's karriär förut. Ja, överhuvudtaget så har detta varit vårat år, och då tänker jag också på biljettsläppet året innan. Vi hade sparat pengar med nöd och näppe att vi lyckades, levt med minimum lön utöver allt vi sparade till biljetterna, tvingas leva på nudlar varanna månad typ haha. Jobbade, stressat nästan ihjäl oss, bott ihop och gått varandra på nerverna, nästan satte våran vänskap på hal is.
Den största anledningen till att min älskade Hanna flyttade hit var för att jag sa att det fanns mycket jobb här, och vi ville ju så gärna ha råd att spara pengar till våran största turne någonsin med Westlife. Hon flyttade hit med oss, vi bodde i ett och samma rum, inte lägenhet, utan ETT och samma rum, jobbade ihop, skulle resa ihop. Snacka om att vi gick varandra på nerverna till slut. Visst vi hade väldigt kul, det har vi alltid, och jag tvivlade aldrig på att våran vänskap skulle förstöras. Men det vart för mycket. Vi fick i alla fall ihop våra pengar till många, många konserter med Westlife. Det kanske va värt att vi gick varandra på nerverna? Eller vad säger du Hanna? =P Det var det absolut. Kan erkänna att jag saknar och ha dig nära mig <3
Som sagt, varje lön vi fick, gick till Westlife, hela tiden och nästan alla pengar. Men det lönade sig i slutändan efter allt slit, framförallt det psykiska slitet.
Vi satt varenda dag vid den förbannade datorn, uppdaterade, uppdaterade, vågade knappt lämna datorn. Kunde inte jobba mornar ifall biljetterna skulle släppas. Sparade och sparade pengar. Allt detta som jag har berättat lönade sig verkligen till 1000 %. Med lite tur också såklart =)
Vi fick himla bästa biljetterna och redan då började våran resa haha.
Rad 1, rad 2, rad 3! Det kunde inte bli bättre. Och jag minns så väl när vi satt vid datorn, väntade på biljetterna, helt plötsligt står det RAD ETT, FATTA! Vi skrek, Hanna skrek nog mest, jag försökte koncentrera mig på att boka färdigt biljetterna, hahahahah. Gud, jag minns det så väl, vi hoppa och skrek som om vi hade sett ett lik, eller vunnit på lotto, fast det va nästan lite så, alltså att vi hade vunnit miljoner på lotto, det va i alla fall en sån känsla =)
Den 22 är också det datumet vi träffade WESTLIFE för första gången, för ANDRA gången.
Jag o Shane 22 Augusti 2007

Here i am, looking back on the road we used to travel. I can't believe how things can change so fast!
Luck will come and go, but as long as you are with me, I am happy to be someone in this world <3
You're the day that change it all, you're the nights I will remember!

Jag o Hanna, FRONT ROW, CROKE PARK 1 JUNI 2008!
Drömma kan man, drömmar kämpar man för, när man har gjort det, blir dom sanna!
Jag saknar allt så jävla mycket =(
Det låter så roligt, du beskriver det med en sån kännsla! Hoppas ni får uppleva många fler "westlife resor"
asså jag vet inte ens vart jag ska börja.. Har inte ens tänkt att det är den 22 idag. Helt sjukt att det gått så fort! Allt är så himla stort, saknar allt! Till o me de dåliga man vart med om, allt man lärt sig. vet inte vad jag ska skriva mer, men du vet ju att jag älskar dig o jag saknar allt! Och ja, det var ganska nyttigt för oss båda att vi gick varandra på nerverna och nästan blev ovänner, men man lär sig av misstagen, och jag respekterar det som hände.